Mitt namn är Micaela och jag är 23 år. Jag är sambo, hundägare, student och träningsnarkoman. Jag älskar att fundera och tänka, men har oftast ingen att dela med mig av mina åsikter med. Jag tycker om att umgås med min sambo och mina vänner, jag pratar gärna i telefon i flera timmar och jag gör helst vad som helst förutom att studera inför tentor. Ja, till och med städar. 

 

 

Just nu bor jag i Australien tillsammans med min sambo. Det hela började med att jag skulle läsa utlandstermin i Frankrike och jag hade några månader innan nyår 2012 träffat en underbar människa som jag trivdes otroligt bra med. Han var min bästa vän och hjälpte mig genom alla svårigheter som uppstod i mitt liv just då. Vänskapen utvecklades till kärlek och vi började umgås oftare. Bara några veckor efter att vi börjat umgås som ett par skulle han åka till Australien i ett år. Det kändes förjävligt. Men vi bestämde oss för att vi skulle vänta och se vad som händer, jag skulle ju trots allt också åka iväg. Vi spenderade en helt underbar midsommar ute i stockholms skärgård och det var sista gången jag skulle se honom på över 1 år. När han lämnade av mig vid tåget hem, var det den hemskaste känslan jag någonsin haft. Att älska någon så fort var ju otroligt bara det, men att han dessutom skulle åka ifrån mig det var bara hemskt.

 

Det enda jag gjorde den sommaren efter att han åkt var jobba och träna, det fanns inte ork till så mycket annat och jag försökte bara tänka positivt. Några veckor efter att han åkt och vi hörts varje dag så bestämde vi att det trots distansen skulle vara han och jag. Det var jobbigt, men det var så värt det! Han bokade en biljett till Frankrike från Australien i november för att spendera 6 veckor och julafton tillsammans. När vi sågs på stationen var det en så konstig känsla. Där stod min pojkvän, som jag inte träffat på 5 månader och vi var som främlingar för varann. Men det tog ungefär 2 timmar, sen var allt tillbaka i gamla vanliga banor med skratt och lek. Helt underbart. Vi bestämde även att jag skulle åka till Australien direkt efter mina tentor i Frankrike och jag bokade en resa för den 6 januari. När den dagen kom var jag så nervös att jag mådde illa. Det kändes så konstigt att åka jorden runt för kärleken, trots att det bara var 10 dagar sedan vi sågs senast. Men vad gör man inte för mannen i sitt liv?

 

 

Jag tog flyget till Australien, från Paris. Tog studieuppehåll från affärsjuridiken i Linköping, hyrde ut min lägenhet till min syrra i andrahand och bara stack. Det har varit det bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag och Daniel har det helt underbart tillsammans och jag bara längtar efter att komma hem och börja leva ett normalt liv tillsammans. Dagens läxa? Ta chansen när den kommer, det kan förändra hela ditt liv!