Tydligen så är listan över Sveriges snyggaste män ute på nätet och jag har precis tittat igenom den. Jag kan inte undvika att undra vem som har valt ut dessa män och varför listan heter "Sveriges snyggaste män" när det inte alls handlar om snygghet, utan om helt andra egenskaper. Dessutom tycker jag personligen att det är en ganska onödig företeelse att ha en lista med rankning av snygghet. Vem bestämmer vem som är snygg? Vem har gett den personen rätt att bestämma detta? Och varför heter listan "Sveriges snyggaste män" när det är helt tydligt att man inte sett till hela Sverige, utan endast kändisar?

Ett mer passande namn vore "Sveriges just nu mest intressanta kändisar".

 

 

 

 

 

Jag har precis läst en artikel om en stackars val som tidigare i år blivit strandad i Nederländerna. Man gjorde ett försök att rädda valen, men tyvärr avled den. Under en obduktion upptäcktes mängder av plast i valens mage och tarmar. Den vanligaste orsaken till att strandade valar dör verkar vara förstoppning på grund av främmande material (plast, fiskenät, etc.).

Läs artikeln här: http://www.realnews24.com/gray-whale-dies-bringing-us-a-message-with-stomach-full-of-plastic-trash/

Om alla skulle tänka lite mer på naturen och sluta slänga onödiga saker på onödiga platser skulle världen må mycket bättre. Det är en ganska vid vision och den innebär en stor dos naivitet eftersom man utgår ifrån att alla människor bryr sig. Men jag bryr mig och jag hoppas att Du gör det med!

Är det verkligen så himla svårt att slänga skräp i de utplacerade soptunnorna? Ja, vi har faktiskt "gratis" soptunnor, med "gratis" sophämtning!!!
Jag är medveten om att denna möjlighet inte finns i alla länder i samma utsträckning, men när möjligheten finns borde man ta den i akt.

Personligen brukar jag försöka ha med mig en "slängpåse" om jag vet att jag ska vara utomhus och ta mig för en aktivitet som innebär att skräp produceras. Bra tips!

 

 

 

 

 

Världen är så otroligt fin, ändå är det många som inte uppskattar allting runt omkring dem. Om man tar en dag, och bara tänker på allting man ser så tror jag att man upptäcker hur underbar jorden egentligen är. Jag vill uppmana ALLA att bara gå ut i skogen och titta er omkring. Allting du ser är levande och helt gratis att uppleva. Det finns så mycket vackert i världen och jag önskar att alla fick chansen att uppleva de otroliga platser som finns överallt. Jag kommer aldrig sluta resa, aldrig sluta upptäcka världen och aldrig sluta se allt det vackra runt omkring. Naturen får mig alltid på bra humör och det är den bästa medicinen mot det mesta. Dåligt humör, hjärtesorg, hälsoproblem? Ja, nästan allt du kan tänka dig känns bättre när man upplever naturen.

 

Det skönaste är att vandra omkring helt själv och bara andas. Att titta sig omkring och märka de små sakerna som händer runt omkring. Titta på djuren och växterna och hur de beter sig, det är helt enkelt underbart! Jag vill dela med mig av en video som jag nyss tittat på. Den är otroligt vacker och beskriver väldigt bra hur jag ser på vår planet. Bara titta på videon och njut. Och var stolt över att detta är VÅRT hem!

 

 

Jag har nu läst på flera ställen, bland annat nyheterna (HÄR) och flashback (HÄR), om att barn inte får klä ut sig till pepparkaksgubbar i luciatågen i vissa skolor. Det får heller inte bjudas på pepparkakor (på grund av allergi?!) för att det kan anses vara stötande mot svarta människor? Är det bara jag som tycker att Sverige börjar gå liiiite långt i sin "anti-rasist-rörelse"? Är det inte sjukt att man nu ska förbjuda pepparkakor?! Alltså, jag förstår inte. Pepparkakorna kan väl inte hjälpa att de är bruna? Och vad har pepparkakorna med svarta personer att göra, eller hur säger man för att vara politiskt korrekt? "Personer med afrikanskt ursprung"? Pepparkakssången då, sjunger vi verkligen om afrika där? Borde vi inte förbjuda lussebullar också? För det om något borde ju vara stötande för "gula" personer (personer med kinesiskt ursprung)!!! Hur är det med alla kakor och bakelser som är vita då, ska vi förbjuda folk som inte är svenska från att baka dem? För om de bakar vita kakor så är ju det rasistiskt mot OSS!!!! Eller hur!?

 

I dagens samhälle verkar det som att man är rasist vad man än gör. Man får inte hänga ut Svenska flaggan för då hatar man alla andra länder, man får inte sjunga nationalsången för då hatar man utländska människor, man får inte äta pepparkakor för då kränker man alla med afrikanskt ursprung. Vad kommer härnäst? Man får inte sola för då är man omvänd rasist och hatar sitt eget land?? Hur långt ska man egentligen få dra den fina linjen om rasism? Ska vi  svenskar behöva ge upp allt som utmärker vårt vackra, avlånga land? Ska vi behöva anpassa oss efter ALLA ANDRA, som faktiskt flyttar till VÅRT land och egentligen borde anpassa sig efter OSS? Jag tycker att detta är det sjukaste jag hört. Och jag skulle väldigt gärna vilja veta hur svarta personer, med afrikanskt eller annat ursprung, ställer sig till frågan. Är det verkligen kränkande att barnen klär ut sig till pepparkaksgubbar? Är det kränkande att barnen sjunger pepparkakssången, som har funnits med i luciatåg så länge vi alla kan minnas? Är det kränkande att Ni blir bjudna på pepparkakor kring jul? Borde vi helt enkelt rensa Sverige från allt som är svenskt och istället införa en mix av andra "nationalitets-speciella" saker för att det ska bli mer rättvist? 

 

Är det inte mer rasistiskt att ta bort pepparkaksgubbar och pepparkakor, för då är de ju inte lika mycket värda. Det tycks inte att de är tillräckligt viktiga för att vara med i luciatågen. Är inte det samma som att säga att svarta inte får vara med? Och som en liten pojke sa till nyheterna: Då borde vi inte få ha bruna kläder i skolan heller. Är det rätt?

 

Nu börjar det närma sig hemfärd. Det är endast 2 dagar kvar tills jag och Daniel sätter oss på flyget och åker mot Sverige. På tisdag den 10 december, klockan 10.10 lyfter planet mot Guangzhou där vi sedan byter mot Amsterdam för att sedan byta en tredje gång mot Stockholm. Det blir en lång resa på 32h, om allt går smidigt och enligt tabellen. Vi hoppas på att det inte blir några förseningar, men man vet aldrig med tanke på snökaoset som varit hemma. Det ska bli så himla kul att komma hem och jag ser verkligen fram emot en vit jul. Jag tror att det kommer bli en helt underbar jul med massor av kärlek och umgänge med vänner och familj. Jag kommer dessutom att fira julen med både pojkvän, familj, alla respektive OCH bästis ♥ Hur lyckat?!

 

Något som jag inte förstår mig på, är alla människor som klagar på snön hela tiden? Det är ju det bästa med vintern! Det finns så många som aldrig får uppleva en vit jul eller ens har sett snö i hela sitt liv (jag har träffat otaliga!!). Jag tycker vi ska vara glada att vi har en sån fin årstid som vinter, med massor av snö för snögubbe-bygge, snöbollskrig, fotografering, vandringar i skogen, skidåkning, pulkaåkning. Och dessutom blir det så mycket ljusare tack vare snön, har ni tänkt på det? Tänk hur tråkigt det är alla de dagar det är slaskigt och grått, hur mycket bättre är det då inte att vi får ett par månader med riktigt mycket vit snö som reflekterar det lilla ljus vi faktiskt får under vinterhalvåret!?

 

 

 

Jag har märkt att det finns väldigt mycket självhat, självkritik och känsla av otillräcklighet bland mina vänner och bekanta (även jag själv ibland). Och jag vill dedikera ett inlägg till alla er som har dåligt självförtroende, dålig självkänsla eller känner er otillräckliga. Alla känner vi så någon gång ibland. Ni ska veta att ingen är perfekt och alla är unika och fina precis som de är. Och ingen i hela världen är nöjd med sig själv hela tiden. Alla ser ut på sitt sätt och man måste börja älska det man har istället för att må dåligt över det man inte har. 

Du är född till den du är, du har fått den kropp du har och man gör själv aktiva val varje dag som leder till den man kommer vara imorgon eller om ett år, eller om tio år. Det är bara DU som kan ändra på Dig. Tänk efter, är du onöjd med hur du ser ut? Ändra på det som gör dig onöjd, det är inte svårt. Det kräver disciplin och kämparglöd och en jävla massa vilja, men jag lovar att det går. Är du onöjd med hur du beter dig mot andra människor? Ändra din attityd, bli mer positiv och glad, skaffa dig en bättre inställning till livet. Det är inte svårt, hitta inspirationen hos andra människor som du beundrar. Mår du dåligt för att andra runt omkring dig får dig att må dåligt? Sparka ut de människorna ur ditt liv (eller åtmindtone träffa dem mindre). Ingen har rätt att trycka ner Dig för att du är du! Livet är för kort för att omge sig av enegriknyckande människor. 

 

Det enda som hjälper mot dåligt självförtroende och dålig självkänsla är en djup självransakan för att hitta orsaken till dina problem. När du väl har hittat vart problemen härstammar ifrån, kan du ändra på det i ditt liv som bidrar till din negativa syn på dig själv. Jag har inte alltid varit nöjd eller glad över vem jag är, men jag har ändrat på det jag inte gillar hos mig själv och förstärkt det jag tycker om. Jag är inte i närheten av helnöjd, men jag kämpar som en galen gnu för att nå dit jag vill. Mycket träning, en bra kost, underbara människor omkring mig, en finaste pojkvän och den bästa familjen man kan tänka sig har fått mig på bättre humör och mina depressioner (stavning?) har i princip lyst med sin frånvaro i snart 2 år. En annan viktig sak är att absolut inte, under inga omständigheter, bry sig om vad andra tycker och tänker! Tänk inte ens på det. Koncentrera dig på dig själv och att må bra, så kommer andra att tänka positiva tankar om dig ändå. Om inget annat hjälpen kan Du skriva en lista över allt som är bra med dig. Varför skulle Du inte älska dig själv? Du är ju bäst, och den enda Du som Du har!

 

God morgon, mina kära!

 

Jag vill tipsa om en bra film som finns på youtube. Den är uppdelad i serieavsnitt men går att kolla på som en hel film om man ser avsnitten efter varandra. Den är även bra att visa för eleverna i skolan och låta dem tänka igenom vilken roll de har i umgängeskretsen. Eller också kan man se den hemma med sina barn och sedan ta en diskution om hur man bör bete sig i skolan. Filmen visar hur det ofta ser ut i en skolklass och jag tycker att det är viktigt att ändra på detta synsätt på hur killar och tjejer bör vara, vad som är accepterat eller inte. 

 

Filmen handlar om en klass i högstadiet som fungerar som vilken annan klass som helst. De coola, töntarna, den där feta tjejen som hänger efter alla, killarna som tar all plats och tjejerna som accepterar att killarna bara är omogna. Sedan kommer en ny tjej till klassen som vågar stå upp, vågar ta plats och ändra på normen. Vad händer då med klassen? Jo, allt blir uppochner och kaos. 

 

 

 

 

Det här med jämställdhet är en viktig fråga.

Föräldraledigheten stället sig in i just den frågan och det debatteras om ifall inte mannen bör vara hemma mer, medan kvinnan ska jobba. Att föräldraförsäkringen bör tas ut av båda föräldrarna i lika delar, mot att 76% tas ut av kvinnan som det ser ut nu. Det vore ju jättefantastiskt om båda föräldrarna kunde vara hemma lika mycket, och jag hoppas och tror att de flesta män i dagens samhälle som precis har blivit pappor vill vara hemma med den lilla familjen. Det finns vissa praktiska problem som tyvärr inte går att komma undan. Under de första månaderna är det självklart att det är just mamman som ska vara hemma med barnen eftersom man ammar och det finns trots allt ett speciellt band mellan en nybliven mamma och hennes barn. Jag kan inte tänka mig att jag skulle vilja återgå till jobbet och lämna mina småttingar hemma. Sedan har vi ju det lilla problemet att det oftast (faktiskt) är mannen som tjänar mest pengar, vilket gör det ganska naturligt att det är kvinnan som får offra sin lön för att istället vara hemma. Om ni tar er en funderare på detta: En man och en kvinna älskar varandra, båda har hyfsad ekonomi och klarar sig varje månad. De bor tillsammans och har länge funderat på när rätt tillfälle att skaffa barn är och bestämmer sig för att nu får det vara dags. Kvinnan blir gravid och det är den lyckligaste stunden i deras liv. De sätter sig ner och planerar inför framtiden, när bebisen kommer. Hur ska de göra med ekonomin, hur ska de klara av att få allt att gå runt? Jo, det logiska är att den med högst lön fortsätter att jobba så länge det går och tar endast ut den obligatoriska föräldraledigheten. På det sättet får barnet en förälder hemma att umgås med och familjen drar samtidigt in tillräckligt med pengar för att ha det bra. Detta visar sig även i form av "ledighet för sjukt barn". Eftersom vi lever i ett ojämställt samhälle, där männen oftast har högre lön, är det mest logiska att det är just kvinnan som är hemma med barnen, av ekonomiska skäl. Det är klart att det finns familjer som gör precis tvärtom eller försöker ställda vågen jämnt.

 

Nu pratas det om att göra en reform och att papporna bör vara hemma mer med barnen, att de blir berövade sin rätt att vara pappor och att barnen berövas sin rätt till en pappa. Men pappan finns där hela tiden, kanske inte fysiskt just i detta nu, men familjen gör så gott de kan för att alla ska bli nöjda. Hur blir det om den här reformen går igenom och pappor blir tvingade till att vara hemma med barnen en viss tid och mammorna inte har en tillräckligt hög lön för att försörja familjen? Föräldraförsäkringen kanske inte räcker till i just den situationen och familjen måste istället kämpa med hyran och räkningar. Gör det familjen lyckligare? Hamnar då inte barnet ikläm för andra problem? Blir inte föräldrarna mer stressade och finns det inte då en större risk för osämja i familjen än om pappan hade kunnat jobba? Missförstå mig rätt, jag är helt för att pappor ska vara hemma med barnen mer och jag tycker det är hemskt att det finns de som väljer att hellre jobba. Men jag tycker att det borde vara ett val för varje familj. Man måste se till helheten i varje enskild situation och beräkna hur ekonomin påverkas av att den ena eller andra är hemma med barnet. Sen är det klart att det är tråkigt att hela detta problem ska leda till att kvinnor hamnar efter i löneutveckling och andra förmåner i arbetslivet, men det anser jag är samhällets fel. Man kan inte dra alla kvinnor över en kam och tänka som en del företagschefer gör: "här kommer en ung kvinna på anställningsintervju, jag måste hitta en ursäkt till att inte anställa för hon kommer säkert gå och bli gravid så fort hon får chansen". Är detta kvinnornas fel? Är det inte den skeva bild som samhället har på kvinnor, att vi går och blir gravida för att straffa företagschefer?

 

 

 

Ska politiker få bestämma hur familjer bör delas upp? Är det inte upp till var och en att gå igenom sin egen situation och lösa den på bästa sätt? Är vi inte vuxna människor som kan ta ansvar för vårt eget liv? Tror ni inte att vi är tillräckligt ansvarsfulla att ta hand om vår egen familj och göra det som är bäst för just oss? Finns det någon annan än du själv och din partner som kan säga hur du bör fördela er tid mellan jobb och barn? Är vi så oförmögna att klara oss själva att någon annan behöver ta detta beslut åt oss? 

 

Kommentera gärna med dina åsikter!

 

 

 

Ett av världsproblemen i dagens samhälle är det här med hur besticken ska stå i diskmaskinen. Det är ju befängt att folk ens kan tro att de ska stå med skaftet upp?

 

Jag har precis läst en artikel om att hur man ställer besticken i diskmaskinen är anledningen till relationsprblem. Det känns ju som att om det är något som påverkar din relation med din respektive så har ni definitivt probelm på annat håll också. Hur kan bestickens riktning i diskmaskinen vara anledningen till att du och din man bestämmer er för att skiljas? Låter man en sådan liten och obetydlig sak gå i vägen för sin relation kan det inte ha varit mycket av relation till att börja med. Sen att aftonbladet väljer att lägga ut en artikel om detta är väl ändå knäppt? Hur kan det vara en av de viktigaste nyheterna i Sverige? Är vi verkligen så tråkiga att vi inte har något intressantare att skriva om än att bestick i diskmaskinen är roten till dina problem. Finns det då inte allvarligare problem? Och vem tror på fullaste allvar att det ens är ett problem? 

 

Kan inte du och din partner komma överrens om en riktning på besticken i diskmaskinen så lovar jag att ni har tusen större bekymmer att lägga tiden på! En relation bygger på ömsesidig respekt och kärlek. Har man dessa två blir det otroligt enkelt att lösa alla problem och bekymmer som någonsin kommer korsa relationens väg. Det krävs såklart även att man känner sig trygg med sin partner och att man väljer att prata med varandra om sina problem istället för att vänta på att bägaren ska rinna över.

 

Om detta nu skulle vara ett så stort problem som aftonbladet får det att låta (men i mina ögon och öron känns det mer som ett skämt), så råder jag alla att hädanefter införa bestickfrågan som ett stående ämne i hela den här "pappa kör onda ögat och vill veta allt om mina killar"-processen. Då lär vi definitivt få slut på bestick-problemet. Personligen anser jag att besticken ska stå med skaftet nedåt, och jag har turen med en partner som tycker lika. Hade han däremot haft en annan åsikt så gud hjälpe honom. Då blir det soffan i en vecka medan jag funderar på hur det blir med relationen! Och naturligtvis hade detta varit världens undergång, eller?

 

Kommentera gärna!